Hemresan

Hej!

Idag så var sista dagen i Stockholm. (Sad moment)

Jag kunde knappt somna i natt och vaknade redan 8, så jaaaa en aaaaaning resfebrig var jag och nervös. Men jag steg upp och ställde mig. 

Sen så försökte jag få tag i Sandra, men nejdå det gick inte för sig. Över 100 st whatsapp medd. Hade hon av mej (Uops). Men efter en låååång stressig och nervös stund så fick jag tag i henne. 

Det blev så att jag for i väg och betalde en klänning som jag köpt i söndags och sa hejdå åt Ida. Sen gick jag via en blomaffär (efter att jag fått en hemlös att le) jag köpte en gurkplanta och citronmeliss till min fadder och hennes familj som tack för dessa veckor. De blev glada 😊

Mat och en pratstund hann vi med men sen så var jag tvungen att åka iväg. Sjutton vad tung väska jag bar på! Det var något av de värsta jag varit med om under många veckor att bära den till t-centralen. Men jag lyckades!

Då jag var vid Pressbyrån ringde jag åt Sandra och berättade var jag var och hon sa att hon var på väg. 

Efter många människors förbivandring så ringde hon och sa "nu är jag vid Pressbyrån" och jag var som ett frågetecken "men jag är ju också här? Så var exakt är du?" Vid sergelstorg var hon ju förstås. Dvs. Hon fick gå runt och efter en lååååååång stund så träffades vi. Båda lika utmattande och irriterade på våra väskor. 

Vi tog bussen till Arlanda och väl där så började det jobbiga... Min väska var för tung så vi flyttade över ca 1.5kg till hennes väska. Det gick och äntligen var bådas väskor okej! 

Vi gick en bit för att kunna checka in bagaget,må men då vi kom dit var ingen där! Vi blev en aaaaaning stressade och vad skulle 2 vrålhungriga 18-åringar vara vid ett sådant skede?

Efter ett tag så kom kvinnan och incheckningen börjades. Mitt bagage var 22,8kg gränsen var 23kg (snacka om tur!) Sandras var också runt 22. 

Sen checkade vi in oss.

Väl inne så började jakten på mat. Jåbröd för ca 10€! 10!€!!!!!!! Och uppåt... Vi köpte något smått och medan S åt så gick jag på jakt efter mat. Jag hittade en Starbucks och gick tillbaka till S och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Starbucks blev det i alla fall.

Jag beställde en choklad, marshmallow frappe. När jag fick den hade den kaksmulor på sig. Så jag fick  säga att ursäkta men den skulle vara glutenfri (efter att jag frågat vad toppingen var) hon sa fräckt "så du vill inte ha den?" Och slängde bort grädden och satte ny. Hon tänkte knappast på att det ännu var kaksmulor på locket... Jo, jag började må riktigt dåligt av dessa små smulor...

Sedan så köpte vi hem lite godis. Vi såg att klockan började bli halv 6 och flyget gick 17.40. Så vi gick till gaten. Väl där så frågade en man "är ni Sandra och mickis (de sa mitt riktiga namn) ?" Vi sa jo och han svara att vi inte behöver visa biljetterna utan bar gå i bussen. 

De hade tydligen väntat på oss och i bussen log alla mot oss. Vi ville bara sjunka ner genom jordens yta i det tillfället...

Väl i flyget så satte vi upp våra saker. Jag satte mig ner och S fixade upp sakerna. Sen sa flygvärdinnan "kan ni som ör längst framme sätta er ner och inte blockera gången så att andra får komma in" S lockig mot mig och sa "tänk om det skulle vara jag." Sen märkte vi OJ, DET ÄR JU  DU! Så i flyget var vi smått kända...

Jag mådde dåligt av gluten som jag fått i mig och dog nästan  av värk medan jag behövdes på WC. Well det fixade sig iaf. 

Väl vid flygplatsen så så var det härligt att vara hemma. 

Vi såg först S familj och hälsa på dem. Sen såg jag min lillebror, mamma och sist men inte minst MIN Jonatan💕 oj, så glad jag blev!

Vi tog farväl av varandra jag och S, sen åkte jag hem med Jonatan till mitt eget hem. Jag pratade i ett och ingen fick en syl i vädret. Nu vet de hur det är att ha mig hemma igen. 😂

Vill ni veta hur det gick sen?

Jo, jag fick mina efterlängtade plättar med grädde (utan socker) och äppelmos! Som jag har längtat!

Grattis till er som har läst detta inlägg, ni är grymt intresserade om ni läst detta 😂