lördag 19 september 2020

Deadlines och sömnad

 Hej!

Skolan har börjat komma in i en rutin för min del. Har ca 3 lektioner i veckan, vilket känns en aning trögstartat. Har haft hittills 2 deadlines som jag fick in i god tid tidigare denna vecka. Har försökt att fylla mina dagar med program och det har inte varit några problem alls. Majoriteten av lediga förmiddagar har gått ut på att jag och bästa vännen umgåtts via FaceTime. Lite animal crossing, stickning, läsning och serier har också fått plats i mitt schema. Sen har jag försökt att träffa J så ofta jag bara kan. Har försökt att minimera resorna norrut för att komma undan långa resor med andra människor. 

Har under de senaste veckorna sytt 2 klänningar här hemma under 2 kvällar här hemma. Båda i vintage stil. En i mer 60-tal och en annan i typ 40-tal? Och en scarf hann jag också med + att helt sy in ett par byxor till brorsan. Jag är så glad över att ha tillbaka syglädjen och motivationen att faktiskt klippa ut delarna. Jag har försökt att börja sy kläder men det har stannat upp när jag insett allt förarbete med mönster och sådant. Men nu har jag sytt 2 klänningar på några kvällstimmar. Det känns samma glädje i sömnaden som i högstadiet när jag lätt sydde en klänning kvällen före julfesten.

Överlag så har jag varit trött av att vara kring människor hela dagarna så har verkligen behövt stänga in mig ensam nu som då. Sen har jag börjat med i en te och stickgrupp och som jag trivs! Tänk att det finns andra som helst sitter och pratar med en tekopp och handarbete! Så otroligt lycklig över att ha funnit mig en sådan här plats! Att jag får välja mitt eget nätverk som jag trivs med. 


tisdag 1 september 2020

Back to school

 Hej!

Helgen spenderades med familjen, det var första gången som vi alla 18 samlades. Fick alltså se och hålla i mitt yngsta syskonbarn för första gången. Mitt hjärta smalt. Vi hann också åka via J:s barndomshem på vägen söderut. Så vacker miljö där!

Nu till gårdagen. Jag hade min första skoldag på över 2,5 år. Det var en speciell upplevelse där vi alla blivande socionomer satt med munskydd på. Vi gjorde inte så mycket och jag har ju varit med om all info förr så det blev inget nytt förutom människorna och de flesta lärarna. Några bekanta ansikten men de flesta bekanta så är i andra klassen. Jag hoppas att mina tankar blir lättare och att jag kommer in i systemet igen. För jag vill verkligen få det här att fungera nu. Överlag så är det en mjuk start eftersom att jag redan har klart introduktionskursen, och majoriteten av vad klassen har just nu är den. Så jag har väldigt få timmar närvarande just nu. 

Kokade risgrynsgröt för första gången här hemma och det gick helt okej, hann ringa åt Fammo en stund undertiden också. Det blev också en länk igår kväll med J, och det var skönt att få springa av sig efter en så spännande dag. 

Vaknade tidigt i morse men utan en massa program så jag har suttit här hemma och spelat animal crossing och facetimeat med bästa vännen. En skön start på dagen helt enkelt.



torsdag 27 augusti 2020

Sista officiella dagen

 Har fått så många fina kommentarer om mitt senaste inlägg. Det värmer mitt hjärta. Det är så många år som jag hållit inom mig helt, men nu är något där ute i världen.

Idag var min sista dag vid FG. Det var inte sista gången jag var där men sista dagen av mitt kontrakt och fortsättningen får vi se sen när jag kommit igång lite med studierna. Känns bra att det finns en trygg punkt ditt jag vid behov kan vända mig. Jag känner mig inte lika rädd när jag vet att jag har någon som står bakom mig om jag skulle ramla.

För övrigt så har jag varit trött, så jag tar en lugn kväll nu bara. Var ens sväng till ett loppis med en vän tidigare i dag, men nu är det återhämtning som behövs.

Igår kväll gick jag ut på en kvällslänk och OJ vad jag trivs med att springa där ute, en sån frihet! Och det här med att jag känner träningsvärken i kroppen idag så betyder bara att jag verkligen gjort något. Så idag är en vilodag, för kroppen behöver ju lite vila också.

Jag och J var en sväng till biblioteket efter fg igår. Så ofattbart tacksam över honom. Att vi kan gå runt i timmar i en bokaffär eller bibliotek och dylikt utan att tröttna, för vi är ju tillsammans, och tillsammans så känns inget tråkigt. Att en människa kan komma in i ens liv och bevisa att han finns där, att vi inte har en tråkig sekund när vi är tillsammans. Att någon kan se på en med ögon som viskar att allt är okej, med så mycket kärlek.  I'm speechless.

Nu tänker jag bara njuta av stunden och sticka vidare på min tröjärmar.



onsdag 26 augusti 2020

Att tvingas att ta en paus

 2017 började jag studera till socionom. Jag hade tidigare stressat något otroligt för att få klar min första utbildning till klädsömmare. Vet i efterhand inte om det var så klokt att jag direkt efter att ha varit studerande med praktiker, slutarbete och på en Dagavdelning började med högre studier. Men jag började, jag var så glad över att ha kommit in på linjen eftersom att det var många som inte kom in. Så hösten 2017 så började jag mina studier. Jag stressade med att få klart allt före praktiken och sen blev det en praktikperiod som var väldigt givande. 

Det var när jag kom hem som jag krashade helt. Man kan säga att jag gick i väggen. Jag mådde riktigt dåligt igen. Det var ju inte direkt en paus från mitt illamående under hösten men det var före jul som jag tvingades att sjukskrivas igen. Min läkare sa att jag ska vila, låt henne fast sova dygnet runt för hon behöver sömn hälsade hon till min mor. 

Ni kan ju tänka er att efter ca 1 månad så hade jag "lejdon". Jag fick i slutet av januari börja på ett ställe som hjälpte mig att finna en rutin och någon mening med att stiga upp på morgonen och här har jag varit i ca 2,5 år nu. De har hjälpt mig så mycket under dessa år och jag kan inte tacka dem tillräckligt.

Mitt mående har varit riktigt dåligt, det är svårt att förklara hur dåligt jag har mått. Men jag kan meddela er att idag mår jag mycket bättre. Om jag sagt åt mig själv för ett år sedan hur stor förändring som kommer att ske så hade jag inte trott mig. För jag har varit inställd på att det inte kommer att bli bättre, att jag är dömd för att må dåligt bakom min fasad. 

Människor i min omvärld har inte vetat om vilken botten jag upplevt under många år, för jag har gömt allt inom mig, bakom en fasad. Jag har upplevt skam över att må dåligt, jag har varit livrädd och vägrat en del vård, men ibland så kraschar man och då har jag tvingats att ta hjälp. Så sjukt hur mycket som man kan gömma bakom ett leende, att dagligen låtsas att allt är okej fastän det inte alls varit så. 

Jag har mycket att jobba med ännu, mycket att bearbeta och lära mig. Vissa delar av mitt illamående så kommer jag att leva med, men så länge som saker och ting lämnar på tankenivå så har jag ändå vunnit. Livet är för mig och många andra en berg och dalbana, så varför inte ha roligt när man kan under åkturen.

Det här är ett minimalt utdrag från mitt liv under de senaste åren och med det här så vill jag säga:

-Det är mycket som kan hända i beloppet av ett år.

-Du kan börja må bättre. Good things take time.

-Ge aldrig upp. Jag vet att det låter klyschigt, men det är sant.

-Du förtjänar att må bra. Du har samma rätt att vara här som alla andra.

Jag har kommit till den punkt i mitt liv nu som innebär att jag ska tillbaka till skolbänken efter över 2,5 år. Inte en chans att jag för ett år sen att jag skulle ha klarat av att börja studera igen. Jag har funderat så mycket över vad jag vill med mitt liv men utan resultat. Det var först här vid FG som jag och min handledare spikade fast vad jag ska börja med. Så det har varit skönt att veta vad jag ska satsa på. Jag är väldigt nervös och helt ärligt livrädd, men det finns inget jag kan göra åt saken för att ta bort dessa känslor, jag måste helt enkelt utmana mig själv och ta det som det kommer.


tisdag 25 augusti 2020

Jag lever

 Vet ni, i kväll måste jag bara uttrycka mig med att ikväll är en bra kväll. Jag trivs så bra med tillvaron just precis nu i detta ögonblick.

Kanske har det att göra med att jag inatt blev moster igen eller över att ha världens underbaraste människa vid min sida. Eller så är det hösten i luften. Hur som helst så trivs jag. Jag är taggad inför studier, motiverad till att ta hand om mig själv med både träning och bra mat. Att hitta en balans mellan tiden som jag sätter på mig själv och på andra. Trivs så bra i min lägenhet och är inspirerad över att hitta mig själv och översätta det i min stil. 

Det känns på något vis som att hösten viskar till mig att nu börjar livet på riktigt. Efter en över 2,5 års paus så börjar jag min nya vandring mot den jag vill vara. Jag har verkligen behövt denna tid, att hitta något spår av hon som jag är innerst inne. Och vet ni, jag tror att jag på något vis har hittat tillbaka till mig själv. Jag känner ett hopp om en framtid där jag trivs. 

På ett år så har jag gjort framsteg och jag måste säga att jag är stolt över mig själv. Att jag aldrig gav upp trots att allt var ett enda mörker. Jag är här, jag andas, jag lever. Det blir bättre, jag lovar.


måndag 24 augusti 2020

Mitt hem och nya löpskor

 Hej!

De senaste veckorna så har jag varit en hel del hemma i lägenheten. Jag var en sväng till några butiker med J i fredags och införskaffade några saker som jag ville ha/behövde. Jag köpte äntligen en tvättkorg, ett par nya löpskor som jag tänkt köpa i 3 år nu. Jag hittade så otroligt bekväma springskor och är så taggad på att springa! Äntligen! Sen var vi via plantagen och köpte 2 växter och tillbehör. 

igår så invigde jag mina nya springskor och jag är så glad över att ha dem! Blev att ta allergimedicin, nässpray och ögondroppar för att klara av att vara ute trots alla pollen och dylika saker som orsakar min allergi. Och ångrar inte en sekund att jag trotsade min trötthet och tog mig ut. Efter länken så bakade jag en tacopaj. Lite extra energi.

Har annars varit en del med några vänner, varit en sväng till biblioteket, gått på ett par loppisar. Och annars försökt att ta det lugnt. Trivs så bra hemma i min lägenhet med en bok, serier, stickningar och animal crossing.

Såhär bor jag. Eller okej, mitt favorithörn av min lägenhet. 
Börjar faktiskt vara nöjd med lägenheten nu efter snart ett år som jag bott där.
                                    

torsdag 13 augusti 2020

Sånt som sker

 Hej! Länge sen sist.

Under tiden som jag inte bloggat så har jag hunnit med en hel del. Jag var med J till Tallinn i mitten av juli. Har aldrig varit där förut och nu skulle vi spendera en vecka där och hälsa på hans bror. En del av mig stannade nog kvar där för ojjj vilken vacker stad! Jag fick äntligen gå till en enorm handarbetsaffär där som jag länge velat besöka. Och J stod ut med mig i 3,5h som vi gick runt där! Kan inte förstå hur lyckligt lottad jag är som har honom. Vi var förstås väldigt försiktiga pga den pågående pandemin och nu är det över 2 veckor sen vi kom hem så vi kan vara trygga. Vi höll god handhygien och avstånd till alla andra. Dessutom var det ännu ganska tryggt att åka dit när vi var där. Och eftersom att han har familj där så hade vi en orsak att åka dit, inte en nöjesresa bara för att åka nån stans. Det blev riktigt spännande när vi i Helsingfors skulle till hamnen och gick till fel hamn. Jag ringde mamma och frågade vilken taxi vi skulle ringa, sen ringde jag efter taxin, taxichauffören var otroligt trevlig och körde fort till hamnen. Klockan i bilen som jag tittade på visade 2 minuter för mycket, vilket jag insåg först när vi svängde in mot hamnen. Vi sprang så sjuttons fort till hamnen och hade tur som checkat in oss via nätet tidigare. Väl inne så var porten stängd men det var 3 andra som också sprang i panik. En snäll värdinna kom och öppnade åt oss trots att vi var lite sena där och sa på finska "SPRING!!" och vi sprang för livet. Väl inne i båten så fick vi pusta ut. Vi hann! Jag ringde mamma och vi skrattade, det här är något som vi kommer att minnas. Men vad vore livet utan spänning. I Tallinn höll vi bra avstånd Till andra och var försiktiga. Jag hade före resan pratat med en läkare som just kommit hem från Estland och han gav mig råd och sa att det nog är tryggt att åka dit just då. 

Nåja, här hemma i Finland har jag träffat några vänner, huvudsakligen utomhus och jag har varit försiktig med tanke på att det ser ut som att en andra våg är på gång. Försöker överlag att fixa med sånt som jag ska ha gjort före skolstarten. Jo, jag sa skolstarten! Ska tillbaka i skolbänken efter en paus på 2,5 år av hälsoskäl. Kan meddela att jag är livrädd men taggad. Jag har ju gått ett halvår redan före jag tvingades att ta en paus så jag har en del kurser klara. Men jo, det är okej att vara rädd, det är okej att känna sina känslor bara man inte agerar enligt dem helt. Det är okej att vara nervös och fundersam. Men en sak vet jag och det är att jag vägrar att ge upp och jag tror att jag är redo på något vis att gå tillbaka till skolan. Skulle inte ha klarat av att tänka på studier tidigare men mycket har hänt på ett år. Och jag kan meddela att jag trots allt som jag varit med om så mår jag helt okej. Funderar att öppna upp mer om vad som pågått i mitt liv under många år, men måste fundera ut hur jag ska formulera mig för att vara bekväm med att ha det ute i världen. 

Ha en bra Torsdag allesammans!