Stress, snögubbar och livet

 Livet är väldigt hektiskt just nu om jag får säga så själv. 

Som ni kanske läst så var jag 6 veckor på praktik och jag måste säga att jag stortrivdes från början till slut. Jag var för 2 veckor sedan till universitetssjukhuset för min värk, jag hade väntat på besöket i 1,5 år och jag fick ingenting nytt ut av besöket. Fortfarande inga svar på vad det är som orsakar min värk. Så det kändes måttligt bra. Visst, många allvarliga sjukdomar verkar ha uteslutits men fortfarande inga svar. Det som jag fick höra åter igen var att jag är överrörlig och det med råge men inte vad det är som ligger bakom att jag på kort tid utan anledning blivit så överrörlig. Så det känns ganska tungt att åter igen komma från ett läkarbesök och utan svar. Men de gjorde väl vad de kunde just nu med tanke på att jag bara är 23 år. Önskar att jag snart ska få svar på dessa gåtor.

Om man bortser från detta så har mitt liv bestått av 120% skola. Det känns som att jag dränks med uppgifter och de tar aldrig slut. Och sen kommer det dagar när jag inte får mig själv att ta tag i något alls trots att jag verkligen borde studera. Men det är väl så som livet är ibland. Ibland känns det tungt och vissa dagar känns helt åt skogen, men tack och lov så kommer det ju bättre stunder, då livet ler och det sprids en stor tacksamhet inom mig. Och det är väl dessa olika känslor som får en att känna att man påriktigt lever. För alla känslor som vi upplever så är en del utav livet i någon skala. 

Har en ny tröja på stickorna och det får mig att i någon mån koppla bort resten, handarbete är för mig en slags flykt till mitt eget lilla paradis. I en drömvärld skulle jag säkert sitta 24/7 med någon slags kreativ aktivitet, och månne inte den tiden kommer en vacker dag. 

Så jo, det här är väl mitt liv i det hela just nu. Mellan all stress försöker jag att hinna vara social med de närmaste, men tiden räcker inte riktigt till just nu. Dessutom är det en distans mellan många av kontakterna så det blir att kompromissa en hel del. Förra veckan fick jag t.ex. för mig att jag hade enorma mängder snö på min balkong och att man kunde bygga en snögubbe där. Tanken förvandlades och jag kände att jag verkligen måste ta tillfället i akt och gå ut på min balkong och bygga en snögubbe nu när chansen fanns. Jag satte på mig det mest lämpliga jag hittade och ringde upp bästa vännen på FaceTime för dethär var en upplevelse som jag inte ville göra utan henne. Jag byggde en snögubbe, roligt var det, dock inte kramsnö men det gick ändå, eller ja det blev en snöhög med en morot som näsa och 2 blåbär som ögon. Jag gav honom namnet Gösta och han satt utanför mitt fönster och tittade in, en ny kompis som smalt bort efter 2 dagar. Men det var en mycket fin upplevelse och det var verkligen en guldkant i min vardag. Måste tillägga att jag bor på den 5:e våningen så ganska intressant att kunna ha en sådan upplevelse.

Så jo, mitt i all stress och all kaos så trivs jag trots allt. Livet har så fina sidor och det är just dessa upplevelser som får allt att kännas värt något.

Mitt i kaoset där bor jag, och det är där som mitt liv är.