Sånt som sker

 Hej! Länge sen sist.

Under tiden som jag inte bloggat så har jag hunnit med en hel del. Jag var med J till Tallinn i mitten av juli. Har aldrig varit där förut och nu skulle vi spendera en vecka där och hälsa på hans bror. En del av mig stannade nog kvar där för ojjj vilken vacker stad! Jag fick äntligen gå till en enorm handarbetsaffär där som jag länge velat besöka. Och J stod ut med mig i 3,5h som vi gick runt där! Kan inte förstå hur lyckligt lottad jag är som har honom. Vi var förstås väldigt försiktiga pga den pågående pandemin och nu är det över 2 veckor sen vi kom hem så vi kan vara trygga. Vi höll god handhygien och avstånd till alla andra. Dessutom var det ännu ganska tryggt att åka dit när vi var där. Och eftersom att han har familj där så hade vi en orsak att åka dit, inte en nöjesresa bara för att åka nån stans. Det blev riktigt spännande när vi i Helsingfors skulle till hamnen och gick till fel hamn. Jag ringde mamma och frågade vilken taxi vi skulle ringa, sen ringde jag efter taxin, taxichauffören var otroligt trevlig och körde fort till hamnen. Klockan i bilen som jag tittade på visade 2 minuter för mycket, vilket jag insåg först när vi svängde in mot hamnen. Vi sprang så sjuttons fort till hamnen och hade tur som checkat in oss via nätet tidigare. Väl inne så var porten stängd men det var 3 andra som också sprang i panik. En snäll värdinna kom och öppnade åt oss trots att vi var lite sena där och sa på finska "SPRING!!" och vi sprang för livet. Väl inne i båten så fick vi pusta ut. Vi hann! Jag ringde mamma och vi skrattade, det här är något som vi kommer att minnas. Men vad vore livet utan spänning. I Tallinn höll vi bra avstånd Till andra och var försiktiga. Jag hade före resan pratat med en läkare som just kommit hem från Estland och han gav mig råd och sa att det nog är tryggt att åka dit just då. 

Nåja, här hemma i Finland har jag träffat några vänner, huvudsakligen utomhus och jag har varit försiktig med tanke på att det ser ut som att en andra våg är på gång. Försöker överlag att fixa med sånt som jag ska ha gjort före skolstarten. Jo, jag sa skolstarten! Ska tillbaka i skolbänken efter en paus på 2,5 år av hälsoskäl. Kan meddela att jag är livrädd men taggad. Jag har ju gått ett halvår redan före jag tvingades att ta en paus så jag har en del kurser klara. Men jo, det är okej att vara rädd, det är okej att känna sina känslor bara man inte agerar enligt dem helt. Det är okej att vara nervös och fundersam. Men en sak vet jag och det är att jag vägrar att ge upp och jag tror att jag är redo på något vis att gå tillbaka till skolan. Skulle inte ha klarat av att tänka på studier tidigare men mycket har hänt på ett år. Och jag kan meddela att jag trots allt som jag varit med om så mår jag helt okej. Funderar att öppna upp mer om vad som pågått i mitt liv under många år, men måste fundera ut hur jag ska formulera mig för att vara bekväm med att ha det ute i världen. 

Ha en bra Torsdag allesammans!