Stigmatisering

 Jag har funderat en hel del över stigmatisering. Över människor som blir missförstådda och hur lätt vi människor dömmer andra. Speciellt när det kommer till sådant som är obekant. 

Vi är alla olika, vissa har t.ex. sjukdomar som syns fysiskt medan andra är psykiska eller innanför ytan. Vi kan inte veta hur en annan människa egentligen har det och ändå dömmer vi varandra. Kunde vi istället se på var och ens styrkor och ge varandra en chans utan att döma ytan eller hur en annan t.ex. pratar. Världen kunde bli en lite bättre plats med mindre stigmatisering av det som är obekant.

Övrigt så har jag fått en hel del gjort med skolan och sådant trots min värk som ger sig extra mycket till känna. Pratade med universitetssjukhuset idag och de ska höra av sig närmare och förhoppningsvis slipper jag dit och får något svar iaf. Har väntat ca 1,5 år på denhär utredningens slut. Känns lite övermäktigt ibland att klara av vardagen men jag kämpa på. Fick inlämnar hela svenska kursens uppgifter ikväll och är SÅ lättad. Deadline på fredag och allt är inne. Har några uppgifter som jag borde få lämnat in i början av nästa vecka. Och några av dem känns övermäktiga. Så håll tummarna för mig, jag vill så gärna ha in allt nu så att jag får andas ut en stund före praktiken. 

Kortfattat så består min vardag utav skola och värk. och sen diskar man ju hela tiden så ja det är väl mig i ett nötskal just nu.