Inte riktigt som på Strömsö

 Hej!

Just nu står tiden still men ändå hinner jag inte med. Coronasituationen har förvärrats ytterligare här i stan och enligt stadstidningen är situationen här ett av de värsta i världen. Man ser ute att nästan alla använder munskydd, även jag. Jag veckohandlar, isolerar mig själv och försöker hålla humöret uppe. Men det är inte alltid så lätt.     Min motivation för att få något gjort är inte på topp, eller jo, jag vill få saker gjort men det går inte vidare i den takt som jag vill gå i. Dessutom är hembyn ett av de värsta ställena i Finland med Corona just nu.

Distansstudierna går ganska okej skulle jag påstå, men jag har en hel del rapporter som borde skrivas och för tillfället är 3 av 8 klara. Grupparbeten över nätet har gått bra hittills. Koncentrationen har inte riktigt hållit under distansundervisningen och jag har varit väldigt nära att somna av trötthet.

I lördags var mina föräldrar och min lillebror hit en sväng, vilket var skönt. Vet ju inte när nästa gång blir som vi ses. Har pratat med familjen i telefon, skickat med vänner. Har också facetimeat bästa vännen många timmar under den senaste tiden och träffat J ett par gånger.  Det är nog bara att konstatera att det är en märklig tid vi lever i. 

Jag har försökt att hålla mig kreativ genom att sticka, se serier, bullet journal, bakat, matlagning, städat osv. Allt för att hålla mig sysselsatt. 

Jag hoppas och ber över att coronasituationen ska lätta snart. För just nu känns det inte alls bra. Jag vill ha tillbaka tryggheten.