Tiden tävlar med en snigel

Ja, vad ska man säga.
Karantänlivet går väl okej, men jösses vad långsamt tiden går. Dagarna hittills har bestått av att jag stickat på min kofta, plockade kvistar igår här ute på gården, sett på Gilmore Girls, pratat i telefon, städat, sovit, ätit, bakat, varit trött. Ja typ det i det stora hela. Det kunde vara värre men tiden tävlar med en snigel just nu och jag tror att tiden förlorar. Men nåja, det går.
Det positiva med denna tid är att jag verkligen märker hur man tar saker och ting för givet, hur jag tvingas att verkligen varva ner, använda kreativitet för att få tiden att gå, hur skönt det är att bo mitt ute i ingenstans just nu, att jag har en plats att vara på just nu. Att mitt land tagit ansvar och gjort något för att stoppa spridningen på viruset så är en sak jag är extra tacksam för. Vi klarar det här tillsammans!