Att känna att man lever.

God kväll allihopa!
Tidig väckning i morse och program sen dess. Skjutsade mamma till jobbet och åkte sedan vidare på fysioterapi till stan. Ska prova på att tejpa mina handleder och se om det lindrar värken i dem en aning. Sen åkte jag via ett loppis. Hittade flera plagg som jag ska sy om, hittade också ett tyg som jag ska försöka att färga och sy en klänning av för en struntsumma.
Hämtade mamma och åkte hem.
Satt och krånglade med mitt stickmönster till koftan jag börjat sticka. Efter timmar av upprepad felstickning och upprivande så tror jag att jag har mönsterbörjandet på klart.
Åkte via en butik och sen släppte jag av mamma vid nästa arbetspass. Körde hem igen en gång.
Lillbrorsan var påväg ut och köra en sväng med mönkijän så jag frågade om jag fick hänga med och så bar det åt. Länge sedan jag känt mig såhär levande! Att sitta där på en mönkijä med fart mitt ute i skogen med månen som speglar sig i snön fick mig att minnas månskensskidningarna som jag iprincip växt upp med. Samma sken och spänning men denna åktur vann nog priset. Det var alltså en riktigt lyckad åktur!
Så nu väntar jag med min sticksöm i famnen på att mamma ska hämtas igen.