Helsingfors för ett dygn
Hej!
Sitter och funderar en hel över livet och dess gång. För sanningen är att livet förändras ständigt fastän man inte alltid är överens om förändringen.
Jag har varit här och där i Finland under de senaste veckorna. Men inte bland mycket folk.
Har varit med J i Vasa, på jobbet norrut, med familjen en hel del, träffat några vänner.
Ja, livet går framåt eller i alla fall tiden.
I Måndags så åkte jag, föräldrarna och 2 syskon söderut. Vi sov en natt hos syrran i Åbo och åkte sen på tisdagen vidare till Helsingfors. I Helsingfors hade vi urnedsättning för Momi. Det var som att hela våren plötsligt blev verklighet.
Att se att både Momi och min gammelmoster var borta, pårikitgt, tog ont. Livet är så skört och hela våren har stått stilla och hållit andan. Och nu var allt plötsligt verklighet.
Det hade visat på alla väderleksrapporter att det skulle regna hela tisdagen, men det var uppehåll hela eftermiddagen. Och när urnan var nersatt så sjöng en fågel så vackert. De är hemma nu, tillsammans. Och tills vi ses igen så kommer det att finnas en saknad och tomhet inom mig.
Efter gravgården så drack vi kaffe med släkten utomhus. Så skönt att kunna umgås på detta vis trots omständigheterna. Men märkligt att inte kunna kramas som vi brukar göra.
I går, onsdag så åkte vi norrut igen från Helsingfors. Vi beställde pizza hem till mosters och vi var ju bara tvungna att beställa en XL pizza bara för att se hur stor en sån egentligen är. Så vi hade pizza buffé före vi åkte hem mot Österbotten. Och såklart började det ösregna, hagla och åska när vi skulle gå till bilen. Well, that's Life.
Tacksam över att vi kunde åka söderut en sväng trots omständigheterna. Vi var väldigt försiktiga för vår allas trygghet. Och situationen gällande covid-19 är helt okej här i Finland, så vi vågade åka snabbt dit med bil.
Sitter och funderar en hel över livet och dess gång. För sanningen är att livet förändras ständigt fastän man inte alltid är överens om förändringen.
Jag har varit här och där i Finland under de senaste veckorna. Men inte bland mycket folk.
Har varit med J i Vasa, på jobbet norrut, med familjen en hel del, träffat några vänner.
Ja, livet går framåt eller i alla fall tiden.
I Måndags så åkte jag, föräldrarna och 2 syskon söderut. Vi sov en natt hos syrran i Åbo och åkte sen på tisdagen vidare till Helsingfors. I Helsingfors hade vi urnedsättning för Momi. Det var som att hela våren plötsligt blev verklighet.
Att se att både Momi och min gammelmoster var borta, pårikitgt, tog ont. Livet är så skört och hela våren har stått stilla och hållit andan. Och nu var allt plötsligt verklighet.
Det hade visat på alla väderleksrapporter att det skulle regna hela tisdagen, men det var uppehåll hela eftermiddagen. Och när urnan var nersatt så sjöng en fågel så vackert. De är hemma nu, tillsammans. Och tills vi ses igen så kommer det att finnas en saknad och tomhet inom mig.
Efter gravgården så drack vi kaffe med släkten utomhus. Så skönt att kunna umgås på detta vis trots omständigheterna. Men märkligt att inte kunna kramas som vi brukar göra.
I går, onsdag så åkte vi norrut igen från Helsingfors. Vi beställde pizza hem till mosters och vi var ju bara tvungna att beställa en XL pizza bara för att se hur stor en sån egentligen är. Så vi hade pizza buffé före vi åkte hem mot Österbotten. Och såklart började det ösregna, hagla och åska när vi skulle gå till bilen. Well, that's Life.
Tacksam över att vi kunde åka söderut en sväng trots omständigheterna. Vi var väldigt försiktiga för vår allas trygghet. Och situationen gällande covid-19 är helt okej här i Finland, så vi vågade åka snabbt dit med bil.
Kommentarer
Skicka en kommentar