Finland 104

 Vårt land, vårt land, vårt fosterland. Grattis till Vårt kära Finland än en gång. Jag är så oerhört tacksam över mina förfäder som kämpat för vår självständighet. Tänk att lilla jag har lyckan att bo i just det här landet. 

Under min uppväxt har jag varje år spenderat självständighetsdagen 6.12 i kyrkan tillsammans med min scoutkår. Iklädda blått och väntandes med spänning på scoutdubbningen har vi stått och frusit utomhus mellan församlingshemmet och kyrkan. Och när vi äntligen kommit in i kyrkan har vi möts av den mest rörande sång som jag någonsin har och kommer att ha fått höra. 

Jag har fått äran att lyssna på veteranernas sång varje år som barn, en sång av männen som kämpat för vår självständighet och som jag är evigt tacksam för. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att kunna veta vad de gått igenom men deras toner berättade en historia som endast dessa kan berätta. 

Idag har tonerna tystnat men jag är fortfarande berörd till tårar av alla minnen som de lämnat till eftervärlden. Tänk att lilla jag får leva i det land som de satt sina liv för. 

Vårt fosterland som består av en blå himmel, blått vatten, vit snö och vita moln. Ett land där solidariteten finns innerst inne inom oss, för vi bör se efter varandra så som våra förfäder gjort och som vår eftervärld också skall. Ett land där vi får gå i skola, har frihet till att uttrycka oss samt trygghet ovanifrån. Vårt land är inte perfekt, det finns mycket att förbättra men jag tror på en framtid som byggs på tro, hopp, kärlek och sisu. 

Ha en fortsatt fin självständighetsdag.